|
Wennmans anti-golfskola - Lektion 5. En klass för alla oss med LSS – Lätt
Svingstörning
MARBELLA
När det blir dags att söka hjälp
Lätt SvingStörning. I ett ögonblick av klarsyn insåg jag
att mitt sjukdomstillstånd hade förvärrats. Nu var det ASS. Allvarlig
SvingStörning. Då måste man gå till doktorn.
Den lokale golfläkaren där jag befann mig, på El Paraisos
förträffliga bana efter den spanska solkusten, kom från
Sverige. Instruktör, guru, pro, doktor...kalla det vad ni vill, men
mannen som jag beställde tid hos hette Daniel
Westermark. Före detta spelare på Europatouren. Numera aktiv enbart på
den spanska proffstouren - men där gör han sig en slant och håller sig mer
än flytande.
Inte vilken kvacksalvare som helst, alltså. Jag lade mitt öde
i doktor Westermarks händer. Jag betraktade mig själv som ett akutfall,
drog hela sjukjournalen (toppningar, helmissar, en och annan duffning,
märkliga skakningar på första tee, puttskräck, chippskräck, driveskräck,
vattenskräck, greppskräck, vredesutbrott, skavsår samt vansinniga
skrattattacker åt mina egna slag).
Måste jag läggas in nånstans?
Skulle doktor Westermark beordra fram en bår, förmodligen i
form av en svartlackerad golfvagn med vassa kanter och långt handtag, och
dumpa mig i en jättelik sandbunker bortom klubbhuset och sen lämna mig där
för evigt?
Nej då, han såg överseende på mig, på mitt ofulltaliga
golfset, min slitna bag och min livrädda uppsyn och anslog en ton som jag
tolkade så här:
Jag har sett allvarligare sjukdomsfall än du. Du skulle bara
veta. Det här blir en mycket enkel operation.
Ni som hängt med från början i denna anti-golfskola vet att
jag brottas med ett oförklarligt bekymmer:
Jag "toppar" bollen. Träffar alltså för högt upp på densamma.
Vilket ger upphov till de mest pinsamma slag ni kan tänka
er.
När jag nu stod inför golfinstruktören på El Paraiso, Daniel
Westermark, så var det första gången sen jag tog grönt kort (1996) som
någon verkligen skulle tala om för mig vad jag gör för
fel.
Totalmissade - tre gånger i rad
Det är ju så i denna gentlemannasport: Spelar du med nån som
är alldeles bedrövlig, och du ser exakt vad denna person gör för fel, så
ska du helst inte säga det till honom/henne. Det är inte din sak. Det är
att betrakta som oförskämt att ge goda råd till din spelkamrat - såvida
inte denne uttryckligen har bett om det.
Kom i håg det nu! Lektion fem: Ge aldrig goda råd! Gå ut i
skogen och gapskratta bakom en tall i stället!
Nå, när jag nu stod inför skranket, höll jag på att säga,
trodde jag Daniel Westermark omedelbart skulle upptäcka minst fyra grova
fel: Uppställningen, greppet, stansen, hastigheten. För att inte tala om
huvudrörelsen, vinkeln på klubbladet, hela
köret.
Lägg upp bollen, ta den enklaste klubban, sa Westermark. Jag
tog givetvis sandwedgen och tänkte bara lattja iväg några bollar lite
elegant så där, slår man med en sån kort klubba kan man till och med vrida
upp sig ordentligt och få med axlarna och arslet och allt vad det heter
och SE UT som en riktig
golfare.
Jag totalmissade bollen från utslagsmattan - tre gånger i
rad.
Nåt så fruktansvärt pinsamt har aldrig tidigare hänt mig, men
det gjorde det nu, framför ögonen på en före detta
europatourspelare! Så småningom började jag träffa och bytte upp mig till lite
svårare klubbor, men Daniel Westermark hade redan sin analys klar. Det
var, till min oerhörda förvåning, inget fel på min
svingrörelse.
- Inga problem. Du vrider upp bra. Inget fel på greppet,
möjligen lite hårt, men helt okej, Går igenom slaget fint. Jag ser inga
grova fel alls, faktiskt. Det enda du måste tänka på är att hålla
överkroppen stilla i baksvingen. Huvudet vill gärna följa med bakåt.
Enkelt att träna bort.
Doktorn trodde inte sina ögon
Jag blev nästan besviken över att jag inte var sjukare än så.
Jag hade fruktat nåt obotligt, men fick till svar att det var mässlingen.
Däremot såg han på mig och frågade:
- Vad är det för glasögon du har?
- Dubbelslipade, sa jag. Progressiva glas. Man vickar lite på
huvudet beroende på vilket avstånd man föredrar. Jag brukar använda
brillorna som ursäkt när jag slår dåliga slag, skrattade jag
hest.
Svingdoktor Westermark trodde knappt sina öron. -
Dubbelslipade glasögon? När du spelar golf? Gosse, inte undra på att du
toppar bollen!
Det var ju självklart. Så fort jag rör det minsta på huvudet,
bara en centimeter upp eller ner, förändras ju avståndet till bollen. Det
var alltså ingenting jag bara gått och inbillat mig, utan rena rama
faktat. Daniel Westermark i egen hög person skrev ut en besk medicin till
mig: spela inte golf i den typen av glasögon!
Men vad ska jag göra, då? Jag ser för dåligt utan. Jag kan
inte ha linser. Finns det nån golfspelande optiker därute som kan mejla
anti-golfskolan och berätta hur jag ska bete mig?
Slut |
