|
Under dina strövtåg i vår lilla
by har du kanske lagt märke till en bod med skyltar både ovanför dörren
och i fönstren, där det står: BRÖDERNA COHEN Begagnade klädeshandlare Ett
påstående som bekräftas av en titt genom dörren. Ett svallande hav av
manskläder möter blicken, och varenda form, variant och avart är
företrädd. Men även om bröderna Cohen huvudsakligen går in för
klädesplagg, som av en eller annan anledning har kasserats av sina
tidigare ägare, inskränker de inte sortimentet enbart till sådana. Lokalen
är som ett museum för ratade föremål av alla de slag. Man kan få begagnade
revolvrar där eller begagnade svärd eller begagnade paraplyer. Man kan
komma över gamla kikare, koffertar, hundhalsband, käppar, ramar,
portföljer och guldfiskskålar, allt till facila priser. Och den strålande vårmorgon
då Wallace Chesney råkade gå förbi, låg i fönstret en putter, så
enastående förryckt till sin skapnad, att han tvärstannade som om han hade
sprungit mot en osynlig vägg. Flämtande som en fisk på torra land störtade
han så in genom dörren.
Boden var full av bröderna Cohen,
mörka, allvarliga män med målmedvetna blickar, och två av dem kastade sig
omedelbart över Wallace Chesney som leoparder över sitt byte och började
snabbt och utan ett ord trä på honom en kostym av gul tweed. Efter att ha
krängt på honom kavajen med skohorn tog de ett steg tillbaka för att
studera effekten. ”Sitter som
gjuten”, tillkännagav Isidore Cohen.
”Lite trång under armarna
kanske”, sade hans bror Irving. ”Men det ger med
sig.”
”Töjer sig säkert av
kroppsvärmen”, sade Isidore.
”Och så kanske ni magrar
till sommaren”, sade Irving.
När Wallace hade lyckats befria sig
från plagget och åter kunde andas, sade han att han hade tittat in för att
köpa en putter. Isidore sålde därpå puttern, ett hundhalsband samt ett par
manschettknappar och Irving en brandsoldatkask till honom, och han skulle
just gå, när deras äldre bror Lou, som under tiden hade utrustat en annan
kund, ditkommen för att köpa en mössa, med två par byxor samt ett
miniatyrakvarium för vattenödlor, märkte att det fanns mer att göra och
anslöt sig till dem. Hans outgrundliga blick vilade på Wallace, som
förläget lekte med puttern.
”Ni spelar golf?” sade Lou.
”Ett litet ögonblick.”
Han dök in i en hålväg av
begagnade kläder, grävde ett tag och dök fram med något, vid vars åsyn
Wallace Chesney, hur härdad golfare han än var, bleknade och satte upp
garden.
”Nej, nej!” ropade
han.
Det föremål som Lou Cohen
lockande svängde framför näsan på honom var ett par golfbyxor av den sort
som går under namnet plusfours. Med två års golfande bakom sig var Wallace
Chesney inte obekant med plusfours – alla de stora kanonerna på klubben
bar dem – men maken till dessa hade han aldrig sett. Tygets ledmotiv, om
jag så får uttrycka mig, var breda ränder i ilsknaste skärt, och med dessa
som utgångspunkt hade arkitekten gett sin fantasi fria tyglar och
producerat en sådan uppsjö av rutor i vitt, gult, gredelint och grönt att
det svindlade för ögonen.
”De här byxorna måttsyddes
åt Sandy McHoots, mästaren i öppna”, sade Lou och strök kärleksfullt över
rutvimlet. ”Men han skickade tillbaka dem av någon
anledning.”
”De kanske skrämde slag på
barnen”, sade Wallace som tyckte sig ha hört att mr McHoots var
gift.
”De är som klippta och
skurna för er”, sade Lou.
”Som klippta och skurna”,
upprepade Isidore.
”Titta själv i spegeln”,
sade Irving. ”Medge att de är som klippta och
skurna!”
Och likt en som vaknar ur en
dvala, upptäckte Wallace att hans nedre extremiteter nu omslöts av det
brokiga plagget. På vilken punkt under förhandlingarna bröderna hade
dragit på honom det kunde han inte säga. Men har var obestridligen skrudad
i det. Han vände sig
mot spegeln. Vid första anblicken av sig själv slogs han av namnlös fasa.
Men så märkte han att hans känslor förändrades. Chocken lade sig och hans
blev lugnare. Han böjde på höger ben nästan kallblodigt.
forts. del 4 |
