|
”Golf”, sade den unge mannen.
”är ju i alla fall bara en lek”.
Hans tonfall var bittert och
han såg ut som om han dragit den oundvikliga slutsatsen av en lång
tankekedja. Han hade kommit in i klubbhusets rökrum i den kulna
novemberskymningen, kastat sig ner i en stol och suttit några minuter och
stirrat in i brasan med tungsint blick.
”Bara ett tidsfördriv”, sade
den unge mannen.
Äldste Medlemmen, som hade
suttit och nickat i sin fåtölj, satte sig kapprak upp, stel av fasa, och
kastade en hastig blick över axeln för att förvissa sig om att ingen av
kyparna hade hört de hädiska orden.
Ӏr detta verkligen George
William Pennefather som talar?” sporde han förebrående. ”Min gosse, du är
inte dig själv.”
Den unge mannen rodnade
lätt, för han hade fått en god uppfostran och var inte helt
förtappad.
”Jag gick kanske lite för
långt”, medgav han. ”Men bara för att en kille har kommit i slag, så har
han väl inte rätt att behandla en medspelare som om han vore spetälsk
eller så?”
Äldste Medlemmens ansikte
ljusnade, och han drog en lättnadens suck.
”På så vis”, sade han. ”Du
talade i hastigt mod därför att du har upplevt något på banan idag, som
bragte dig ur gängorna. Berätta allt. Vänta få se, du spelade visst med
Nathaniel Frisby i eftermiddags. Jag utgår ifrån att hans slog
dig.”
”Ja, det gjorde han. Trots
att jag fick tre slag. Men det var inte det att bli klådd som gick mig i
magen. Vad som retade gallfeber på mig var att han uppförde sig som om han
var en sorts champion, som nedlät sig till att spela med en vanlig dödlig.
Det var som om det hade varit en pina för honom att spela med mig! Var
gång jag slicade min drive såg han på mig som om jag hade varit en
varböld. Och två gånger när jag hade lite trassel i ruffen kom jag på
honom med att gäspa. Och när vi hade hålat ut på artonde började han prata
om krocket och vilket fint spel det var och så konstigt det var att inte
fler mänskor slog sig på krocket. Och ändå är det inte mer än en månad sen
han och jag var jämspelta.”
Äldste Medlemmen skakade
sorgset på sitt snövita huvud.
”Det är ingenting att göra
åt saken”, sade han. ”Vi kan bara hoppas att giftet så småningom kryper ur
kroppen på honom. Plötslig framgång i golf är som att plötsligt komma på
grön kvist. Det har en benägenhet att förändra och försämra ens karaktär.
Och eftersom det inträffar som genom ett mirakel, så är det bara genom ett
mirakel det kan botas. Mitt råd är att du låter bli att spela med
Nathaniel Frisby tills du har fått koll på dina
drives.”
”Hör du du, mina drives var
faktiskt riktigt hyggliga på en del hål!” utbrast den unge mannen. ”Den
jag gjorde på sjunde till exempel…”
”Jag skulle vilja berätta en
liten historia som bestyrker vad jag just har sagt”, sade Äldste
Medlemmen.
”Redan när jag adresserade bollen
kände jag…”
”Det är historien om två
älskande hjärtan som till en tid gled ifrån varann på grund av den enes
plötsliga och oförutsedda framgångar på
golfbanan…”
”Jag wagglade snabbt och
bestämt som Duncan, och sen lyfte jag klubban med en mjuk baksving precis
som Vardon…” ”Eftersom jag
märker att du brinner av iver att få höra historien”, sade Äldste
Medlemmen, ”Så slopar jag alla inledningar och går rakt på sak.”
forts. del 2 |
