|
Härom veckan spelade jag på Stockholms GK med dotter. Vi gick ut
vid halv 1-tiden och hade räknat med en 3-timmars runda. Banan
brukar inte precis vara sprängfylld en lördag eftermiddag mitt i juli.
Det såg också lovande ut på 1:an. Bollen före var på 2:ans tee och vi
stod fortfarande på puttinggreenen.
Vi slog ut och tillät oss en Mulligan enligt principen "Saturdays are
made for Mulligans".
Efter oss var det också ganska tomt.
På 1:an, 2:an och 3:an såg vi inte skymten av framförvarande parti -
inte så vanligt på golfbanorna nuförtiden. Efter att ha gått "under bron"
och kom upp till 4:ans tee blev vi plötsligt varse att det fanns andra på
banan. En 2-boll stod och väntade på att få slå ut på detta par 3
hål så vi fick vackert vänta en stund. Från 4:ans tee har man hyggligt bra
koll på bollarna framför och vi såg en fyrboll på 7:ans tee.
Efter våra utslag och puttar på 4:an såg vi hur framförvarande boll
letade till höger på 5:an. På 6:ans par 3 skådade vi en 4-boll på greenen
och en dito på tee. På 5:ans green stod samtidigt en 2-boll och puttade.
Den 3-timmars vi hade bespetsat oss på såg ut att gå om intet. Men
plötsligt sprack "molnet" upp. 2-bollen framför hittade uppenbarligen inte
sin boll utan vinkade helt oväntat att vi skulle slå. Trots att bollen
framför dem fortfarande var på green så vinkade dom oss alltså! Vi var
inte sena att ta vara på den gesten.
Vi spelade raskt 5:an och 6:an innan vi kom upp i rygg på nästa 2-boll
tjejer. På 9:ans tee kom vi ikapp medan de stod och väntade på att
4-bollen framför skulle bli klara. Vi fick frågan om vi skulle slå oss
ihop. Själv hade jag en dryg resa framför mig tillbaka ut i Skärgården och
sa att vi nog hade lättare att ta oss igenom om vi fortsatte som 2-bollar.
Tjejerna hade ingen speciell tid att passa. Vi erbjöds att slå ut
samtidigt så att vi kunde ta oss igenom 4-bollen framför.
Väl ikapp 4-bollen vid kiosken efter 9:an insåg vi omedelbart att något
självmant erbjudande om genomgång inte skulle komma från bollen. 4-bollen
framför dem hade precis börjat pegga upp efter att ha tillbringat en stund
vid borden vid kiosken.
Dottern som är upplärd att spela snabbt och vars tålamod med
framförvarande snigelbollar är högst begränsat väste i mungipan åt mig att
"talar Du inte med dom så gör jag det". Jag insåg snabbt att om jag själv
påtalade självklarheten att vi som 2-boll gärna spelade igenom en 4-boll
så kunde jag nog på ett vänligt sätt "tala oss igenom." En irriterad
dotter som ännu inte hunnit få i sig varmkorven och som gärna ville
fortsätta så snabbt som möjligt skulle nog kunna upplevas som rätt vass om
hon hade fått något mothugg i frågan om genomgång. Jag tog därför snabbt
ordet och på ett så diplomatiskt sätt som det gick frågade jag om vi kunde
få slingra oss igenom.
En av spelarna i bollen - sannolikt den med lägst hcp tittade
bort mot 10:ans tee där framförvarande 4-boll höll på att slå ut.
Med de alltför kända orden till att inte släppa igenom - "det är fullt av
4-bollar framför" avböjde han. Jag insåg vad som skulle hända när dottern
tuggat färdigt så det vara bara att ta skeden i vacker hand och stå på
sig. "De släpper nog igenom oss på nästa hål när de upptäcker att vi
kommer" - försökte jag. En av spelarna - antagligen en som själv hade
hamnat i fällan bakom några 4-bollar replikerade snabbt - "ni kan slå ut
med oss". Han som hade försökt att hålla oss stången föll till föga. Vi
slog ut samtidigt och drog ifrån blixtsnabbt. 4-bollen kanske sinkades
kanske någon minut av genomsläppet - alltså ingen tid alls sett till
hela rundan.
Medan vi puttade ut på 10:an slog siste man (kvinna) ut på 11:an. När
vi ställde oss på 11:ans tee påbörjade den första i bollen framför sitt
andraslag in till 11:ans green. Vi tänkte att vi kunde snacka oss igenom
på nästa tee så vi lutade oss mot klubborna i väntan på att kunna slå våra
utslag. Både dottern och jag fick iväg var sitt perfekt utslag och var
raskt ikapp innan 4-bollen kommit upp på green. En av dem vände sig om och
konstaterade att de inte hade lyckats "skaka" av sig vår 2-boll!. Någon av
dem blev antagligen stressad av att se några väntande bakom så plötsligt
tömdes greenen och vi vinkades fram. Vi tackade för vänligheten med att
sätta upp våra inspel och snabbt håla ut.
Hålet efter är en par 3. Bollarna upp på green och med varsin 2-putt
var vi av green innan den nyss passerade bollen hade peggat upp. Ingen tid
gick förlorad för dem med andra ord.
Sista 4-bollen innan banan låg fri kom vi ikapp på 14:e tee. Vi ringde
i klockan på väg från 13:e och ner mot tee - något som greenfeebollen inte
hade uppmärksammat. Om det var den saken eller att de plötsligt upptäckt
en 2-boll strax bakom som gjorde att de erbjöd oss att slå ut vet jag
inte. Efter 14:e låg resten av banan tom.
En tacksam tanke går till den 2-boll som självmant vinkade oss på 5:an
- och som därmed gav oss möjligheten till en "gräddfil" på banan. Ofta
gäller det att silhuetten bakom ändras för att en framförvarande boll
skall komma på tanken att det går att släppa igenom ett bakomvarande parti
ute på banan.
När vi efter rundan som gick på lite drygt 3 timmar sitter på 19:e
hålets terrass med våra glas ser vi 4-bollen som vi gick igenom på 14:e
komma upp på 16:e green. Efter en stund kommer 4-boll nummer två upp på
16:e tee.
När vi har druckit ur våra glas och går från terrassen syns den första
4-bollen ännu inte till. Och de som tyckte att det inte var någon idé att
vi gick igenom dem på 10:an för att det "var fullt framför…"
The Nut Captain
|
