|
Bakgrund och utveckling
I Sverige har vi under de senaste 100 åren nästan enbart haft
kollektivt styrda medlemsklubbar. Vid några få tillfällen så har kommuner
låtit bygga och även drivit golfklubbar till förmån för sina invånare (t
ex Björkhagens GK, Sollentuna GK, Landskrona GK och Malmö GK). Efter ett
antal år så har klubbarna ”privatiserats” till KM-klubbar. Min spontana
bedömning till orsaken är att på en kommunal anläggning så får man ju inte
begränsa tillgängligheten med medlemstak i klubben. Den måste ju per
definition vara tillgänglig för alla kommuninvånare. I takt med att
intresset för att spela golf växte så blev situationen ohållbar. En normal
medlemskader på ca 1100 personer på en 18-hålsanläggning blev ett slags
tak, i den andemeningen att så långt var det inte mer gny över
tillgänglighet än att det var hanterbart.
Under 1960 talet började en markant expansion av intresset för golf och
när klubbarna började få för många medlemmar så fanns det alltid några
eldsjälar som engagerade sig för att försöka hitta nya platser för att
kunna möta efterfrågan. I normalfallet så möttes planer av skepsis och i
vissa politiska kretsar t o m motarbetade kommunerna byggande och utökning
av möjligheterna till golfspel.
Det som kännetecknade de befintliga klubbarna på den tiden var att
medlemsrekryteringen endast gjordes per rekommendation. För att bli medlem
krävdes att två oberoende personer rekommenderade dig till att bli invald.
Styrelsen fattade sedan beslut om antagande eller ej. De personer som stod
för rekommendationen var sedan dina faddrar och under de första två åren
ansvariga för att du tillgodogjorde dig den kunskap som behövdes för att
kunna vistas på anläggningen och spela på ett säkert och hänsynsfullt
sätt. Golfens etikett och regler lärdes i första hand ut genom praktisk
tillämpning, även om det givetvis fanns både dokumenterade etikettsregler
och en mer ”juridisk” regelbok.
På det här sättet så kunde ”oönskade element” avvisas som medlemmar,
och det bidrog givetvis till golfens snobbstämpel och begreppet
överklassport som ju även var myntat om segling, hästsport och tennis. Man
kan säga att golfens exklusivitet också präglades av att anläggningarna
inte belastade kommunernas ekonomi, utan de facto bidrog (och fortfarande
bidrar) till att attrahera personer till de kommuner som kan erbjuda
golfbanor.
Att amatörreglerna var styrda från Storbritannien genom ett regelverk
från The Royal & Ancient Golf Club of St Andrews i Scotland gjorde
också att endast lagspel kunde sponsras med pengar från förbund, distrikt
och enskilda klubbar. Detta i sin tur gjorde att den individuella
amatörsporten golf kom att officiellt endast handla om lagspel (i t ex EM
och VM). Sålunda fanns det endast lagmästerskap inom amatörverksamheten
som de nationella och internationella förbunden administrerade. Till alla
individuella tävlingar fick spelarna betala resor, startavgifter, mat
& logi ur egen ficka. Efter fyllda 21 år kunde t ex inte en golfamatör
ens arbeta med golfprodukter utan att förlora sin amatörstatus. Det bör
påpekas att redan vid den här tiden fanns starka och framgångsrika
professionella organisationer (PGA) såväl i USA som i Europa, där
individuella professionella spelares prestationer var så goda att ett
ökande folkligt intresse snabbt utvecklades. Här fanns de flesta
förebilderna för dåtidens unga spelare (Palmer, Player, Nicklaus, Watson,
Jacklin, Lyle). Utvecklingen gick inte att stoppa och i samband med att
amatörstatusen förändrades, fler människor kom i golfen och mer och mer
pengar snurrade runt i systemen så kunde fler och fler livnära sig som
utövare och/eller tränare.
I KM-klubbar med helt fylld medlemskvot var ekonomin normalt sett
mycket god och förbättringar kunde successivt förädla anläggningarna i
såväl klubbhus som på själva spelplatserna. De äldre klubbarna från 20-,
30- och 40- talen hade då, och har nog fortfarande, ett inbyggt motstånd
till alla förändringar som innebär stora investeringar, p g a övervikten
av äldre medlemmar. Medelåldern på en ”gammal (=>25 år)" klubb ligger
någonstans mellan 50 och 60 år. Investering var alltid lika med en höjning
av medlemsavgifterna (eller ve och fasa kapitaltillskott!)
AB klubbar, d v s klubbar som drivs som Aktiebolag, som har
uppkommit framför allt p g a skattetekniska eller andra ekonomiska skäl,
fungerar egentligen som en KM klubb, genom att klubben äger 100% av
aktierna i bolaget som sköter drift, investeringar och har all personal så
innebär det egentligen ingenting annat än att samma problem med
beslutsfattande finns i dessa verksamheter som i den vanliga KM klubben.
Som ett nödvändigt och lyckat exempel på förändring kan nämnas Rya GK
utanför Helsingborg, som efter ett antal stora investeringar och andra
olyckliga händelser hade en mycket skral ekonomi, helt enkelt sålde ut
1000 spelrätter med första chans för befintliga medlemmar och genom den
operationen kunde lösa alla skulder och sedan dessutom ha många sköna
miljoner på kistbottnen för kommande investeringar. Här förvandlades
medlemskapet till en spelrättsaktie som kan köpas och säljas på den öppna
marknaden.
De aktie- eller spelrättsklubbar med varianter med A resp B aktier med
olika rösträtt innebär att grundarna, markägaren eller investerarna /
ägarna behåller den oinskränkta makten när det gäller beslut om
investeringar, prioriteringar etc.
PF-klubbarna, utan vilka många fantastiskt fina projekt aldrig hade
blivit av har ju per definition en helt annan beslutsgrund än KM-klubbar.
Här tar man in faktorer som är viktiga för ett företag eller den egna
personens preferenser utan att ta hänsyn till några kollektiv. T ex att
Saltsjöbadens Golfbana över huvud taget byggdes beslutades av styrelsen i
Stockholm-Saltsjöns Järnvägs AB som ingick i Wallenbergssfären för att
kunna erbjuda gästerna på Grand Hotel Saltsjöbaden rekreationsmöjligheter
(man byggde också tennisbanor och badanläggningar) och var givetvis en
affärsmässig bedömning. Man kunde erbjuda paket med tågresa, lunch eller
middag och golfspel redan före 1930 för 3 Kr och 50 öre. Tillsammans med
det faktum att banans närmaste granne var järnvägen och Saltsjöbadens
Samskola gjorde att invånarna i Saltsjöbaden med omnejd kunde utveckla
skicklighet i golfspel vilket vidimeras av att följande gamla Svenska
Mästare, landslagsspelare mm Jan Gumpert, Maud Rhöss, G.A. Bielke, Thure
Holmström, Hasse Hedjerson och Johan Lindeberg alla växte fram ur klubben
med en minimal 9-hålsbana (par 67 och ca 300 medlemmar. Jag kommer själv
ihåg att när vi juniorer satt caddiemaster, så fick vi åka in till
Stockholm-Saltsjöns Järnvägs AB kontor på Katarinavägen i Stockholm för
att hämta ut lönen kontant, vilken sedermera återinvesterades i klubbor
och bollar. På 70 talet blev klubben överförd till att verka som KM klubb
då klubben själv tog över anställda, arrenden av marken, utbyggnaden och
driften av golfbanan.
Många av nutidens bästa anläggningar som t ex Barsebäck, Hills, Bro
Hof, Elisefarm, Svartinge och Sand är anläggningar som förmodligen hade
sett helt annorlunda ut om de hade vuxit fram ur en grupp entusiaster som
skulle ut och sälja in medlemmar till ny bana utifrån skisser och prospekt
för att bilda en KM klubb.
Från snobbsport till folksport
Det är t o m så att det numera är mycket sällsynt att klubbar bildas på
det sätt som var naturligt på 60-, 70- och 80-talen. Problematiken ligger
givetvis att så många skulle vara med och bestämma, att det fanns så många
företagsledare i styrelserna och att alla hade sina vägar till framgång
att falla tillbaka på. När sedan den ena klubben efter den andra, som hade
startats av ganska kapitalsvaga grupper som var beroende av ett visst
antal långivare gick i konkurs med stora skulder till främst medlemmar så
ökade givetvis skepsisen hos de nyfrälsta golfspelarna. För att skapa en
buffert mot medle4msfluktuationerna införde klubbarna speciella regler för
möjligheterna att återfå medlemslån etc. Ett tag hette det t o m att det
inte gick att få ekonomi i en klubb utan att den hade kursat en gång.
Exempel från Skåne är Vellinge GK, Södersätts GK och Tegelberga GK. Ett av
de mer spektakulära i Stockholm är Fågelbro GK som övertogs av
kreditgivarna.
Det numera förhärskande nybyggnationskonceptet är att en kapitalstark
person eller företag, antingen med egna eller lånade medel, bygger upp
anläggningen och sedan säljer spelrätter eller aktier i den avknoppade
verksamheten. Genom att begränsa spelrätternas inflytande över drift- och
investeringsbudgetarna kan man behålla det egna inflytandet. Genom att
tillgång och efterfrågan styr priset på spelrätten/aktien så avhänder man
sig visserligen ofta möjligheten att påverka vilka som blev medlemmar i en
viss klubb, men den risken fick man ta. Riskbenägenheten hos köparna kom
alltså att vara en faktor som styr valet av klubb och t o m
världsmarknadshändelser kom att styra priset på spelrätten / aktien. Den
största anledningen till att sälja spelrätter är otvetydigt att få
avkastning på insatt kapital. Det är inte ovanligt att medlemsantalet
sätts till mellan 450 och 700 medlemmar, för att kunna ge medlemmarna en
hög tillgänglighet.
En av de mest exotiska klubbarna är utan tvekan Les Bordes i Loire i
Frankrike som bara hade två medlemmar Baron Marcel Bich och Mr Yoshiaki
Sakurai. Dessa två lät bygga anläggningen för sig själva och sina gäster.
När dom själva skulle spela fick ingen annan vistas på banan, men vid
andra tidpunkter var banan öppen för gästspel. Banan rankas bland de två
bästa på det Europeiska fastlandet. Efter Baron Bichs död 1994 ägs
anläggningen av Mr Sakurai själv.
En annan variant är av typen Pay & Play vilka tar emot de som vill
spela golf utan att tillhöra en till nationellt golfförbund ansluten
klubb. Dessa är helt privata och kan t ex ha en eller flera mindre klubbar
anslutna till anläggningen för att ge ägaren en bra bas för inkomster. Som
ytterlighetsexempel kan man nämna att golfens heligaste plats St Andrews
Links som består av 6 olika banor (en 7:e är under byggnation) med 5
klubbar (plus en Ladies Putting Club). Hela anläggningen är ägd av en
stiftelse med stora restriktioner. I nyttjandeavtalet med kommunen i St
Andrews har inneburit en del lustiga konsekvenser med t ex en asfalterad
väg rakt över 1:an och 18:e hålet där såväl barnvagnar som bilar samsas
med golfspelarna på den mest berömda banan (The Old Course), och att den
är stängd på söndagarna för då skall ortens befolkning ha tillträde till
de gröna ytorna!
Fördelar och nackdelar med olika ägande former
Detta kan ju diskuteras i det oändliga, men det som osökt slår mig är
att peka på några faktorer.
KM klubbar är ”genomdemokratiska” klubbar ofta nedlusade av kommittéer
med olika kompetensnivåer och med styrelser där olika personer oftast har
ett starkt intresse att sätta sin personliga prägel på banan och/eller
dess olika byggnader. Speciellt om den ofta förekommande bankommittén inte
har tillräcklig erfarenhet och kunskap för att se vad som är
väsentligt……(hur många gånger har jag inte sett fullständigt onödiga
beslut om vita pinnar längs fairwaykanterna …..Bland det värsta jag har
skådat var på Dalsjö utanför Borlänge där man på några par 4-hål hade OoB
pinnar på båda sidor om samma fairway trots att det fanns naturliga diken
(sidovattenhinder) mm…. Ett annat exempel är en svensk bana som på ett hål
flyttade bunkrar från vänster till höger sida, fram och tillbaka vid flera
olika tillfällen beroende på om ordföranden var en naturlig ”hookare”
eller ”slicare”
I KM klubbarnas beslutsforum, årsmötet, fattas sällan riktigt bra
beslut, utan de flesta utvecklingsbeslut har en tendens att resultera i
ändlösa diskussioner resulterande i kompromisser, rörande investeringar,
intäkter, kostnader eller avgifter. Det är dock sällan som diskussioner,
om övergripande mål och visioner leder till långa utläggningar, oftast p g
a att många medlemmar har svårt att till fullo inse innebörden av dem. Att
sedan normalt mellan 4 och 9 % av medlemmarna deltar på årsmöten kan ju
innebära att de beslut som fattas inte på något sätt speglar uppfattningen
hos medlemmarnas majoritet. I de här fallen är s k medlemsdemokratin inte
alltid av godo.
Kollektiva beslut och dåliga kompromisser av mer eller mindre
kompetenta styrelser och kommittéer har kostat medlemmar i svenska
golfklubbar enorma summor genom åren
Det finns också en mycket stark tendens att styrelsen i en KM klubb har
en ambitionsnivå med sin anläggning som inte speglar majoritetens av
medlemmarna uppfattning om vad som är viktigt. T ex så har alldeles för
många KM-klubbar en alldeles för hög ambitionsnivå på banans kondition och
finish. Alla banor i Sverige behöver inte med nödvändighet vara knallgröna
mästerskapsbanor och ha det allra senaste gräset eller den allra senaste
maskinparken…..Om det inte finns en balans mellan Banchef, Klubbchef och
styrelsen kommer alltid den starkaste parten att vinna i
prioriteringslistan. En modernisering av maskiner och skötselmetoder bör
framför allt leda till kostnadsbesparingar i någon form för at vara
motiverade. I en mycket stor del av KM klubbars styrelser är också
golfkunnandet alldeles för dåligt och erfarenheter från andra anläggningar
kan t o m saknas helt och hållet. Att lita på externa ”experter” leder
inte heller alltid till bra beslut.
Medlemssammansättningen styr kraftigt vilka tider banan bör vara
tillgänglig för spel eftersom t ex pensionärerna har andra preferenser än
skolungdomar och yrkesarbetare som endast har helger till förfogande.
Sammanfattningsvis så är jag dock övertygad om att det finns nästan lika
många åsikter som medlemmar och alla vill ha sina önskemål
tillgodosedda….så det gäller att balansera på slak lina för att hitta
rätt.
Risken för kompromissituationer och suboptimering minskar
radikalt när PA-klubbarna fattar beslut
PA- klubbarna har ju en mycket enklare beslutsprocess. I t ex Barsebäck
styrs all verksamhet med järnhand av ”ägarbolaget (läs Gösta Carlsson)”
och Barsebäck Golf & Country Club har endast ett tillgänglighetsavtal
med ägarbolaget. Klubbens styrelse har m a o inte ett skvatt att säga till
om när det gäller banans förändring, finish etc.
När du är medlem i en sådan klubb så har du redan från start klart för
dig var ribban ligger och på vilka villkor som du spelar på anläggningen.
Den stora risken finns ju att en framtida ny ägare kan ha andra planer än
den gamla vilket kan skapa turbulens och förvirring. Jag vill minnas att
Ullna GK gjorde en tvärvändning genom en ny ägarestruktur på slutet av
80-talet då endast 450 medlemmar och 18 företag (med 8 spelrätter vardera)
erbjöds medlemskap. Om jag inte minns fel så var priset 1987 75.000:- för
en spelrätt.
Det resulterade i att ett stort antal medlemmar tvingades att antingen
sluta eller bilda en ny klubb. Det var ”överblivna” medlemmar från Ullna
som var basen i Österåkers GK, som ju inte ligger så långt från Ullna.
Det finns således för- och nackdelar med de olika ägandeformerna. Som
jag ser på saken bör det vara personliga prioriteringar som skall styra
valet av klubb. En intressant aspekt är att skapa ett multiple choice
formulär som skall vägleda mig i mina val. När jag har lagt in alla mina
prioriteringar så kommer förslaget på typ av klubb ut som en
rekommendation. Jfr bilagan som kan tjäna som en vägledning.
Är valet av klubb en motor till framtida positiv
utveckling?
Vilket system som är bäst för utvecklingen av golfspelet i den meningen
att ännu fler personer intresserar sig för att spela golf är svårt att
säga på rak arm. Det som kan kännas ligga i luften är att många
”riskkapitalister” ser möjligheter att inom golfen bygga sin framtid i en
golfanläggning och satsar på golfboomens fortsättning. I och med att det
så lång tid från det att projektets kostnader börjar ticka till dess att
anläggningen är klart att tas i bruk kan ju ”marknaden” ha förändrats, och
projektet blir en totalförlust för mindre kapitalstarka intressenter.
Ligger framtiden i den nyligen familjebildade 30-åringen, eller i
familjen där den sista tonåringen flyttat ut eller är det inom ungdomar i
skolåldern som den fortsatta rekryteringen skall komma? Det är svårt att
svara på, men tendensen för tillfället är att det är bland de unga och de
i yrkeskarriären som avmattningen är störst. Det gör att det finns mer
utrymme för att byta klubb nu än tidigare, vilket i sin tur skapar
förutsättningar för att de personliga preferenserna mer än tidigare kommer
att prägla ett val av klubb. Förr var det primärt den klubb som antingen
låg närmast eller den klubb som kunde ge mig affärskontakter eller större
tillgänglighet som var avgörande. Många golfspelare är också medlemmar i
fler än en klubb. Inför hotet att klubben i närheten av sommarstugan
skulle kunna äventyras så blir fler och fler ”stödjande” medlemmar.
När det gäller rekryteringen av ännu fler duktiga och ambitiösa
ungdomar som kanske har en dröm om att bli rik på att spela golf på
yrkesmässig basis är om möjligt ännu svårare att analysera. Faktorer som
skolan, kamraters eller föräldrars intresse utgör givetvis en stark
påverkan på unga människor. En mycket viktig faktor för unga människor är
möjligheten till spontangolf och att det inte per definition tar 4,5-5
timmar att spela en runda. Att det på många håll accepteras långa
rondtider på vissa anläggningar är en starkt hämmande faktor på en positiv
utveckling av antalet spelare i alla kategorier.
Den tendens som jag ser över åren är likheter med internationell
toppidrott i allmänhet. En talang hittas på lokal nivå. Han/hon ges en
första ”utbildning” genom juniorverksamheten med den lokala tränaren.
Regelbunden träning och tävling gör att personen utvecklas och kan
observeras på regional nivå (Golfgymnasium t ex). En utökad
tävlingsverksamhet med framgångar ger möjlighet till observation på
riksnivå, där amatörlandslagsuppdrag kan skapa förutsättningar för vidare
utveckling genom t ex scholarship i USA eller på någon annan plats.
En reflektion blir osökt att det med automatik uppstår en konflikt
mellan idrotten golf och golf för nöjes skull. Hur skall just min klubb
välja väg? Osökt kommer i en KM klubb tyngdpunkten att ligga på den stora
tunga medlemsdelen som utgör ”spel-för-nöjesgruppen”, och svårigheter att
skapa det utrymme som behövs för spontangolf för unga blir mindre. Men
även med den tyngdpunkten uppstår det ju konflikter eftersom vissa vill
spela snabbt, och andra tycker om att gå långsamt.
I den takt som klubbarnas medlemsantal minskar så kommer också utrymme
att uppstå för att medlemmar flyttar till klubbar med mer uttalade
övergripande mål i en prioriterad riktning. Jag kan se att i framtiden
markerar klubbarna i sin marknadsföring ”Vi prioriterar idrotten”, ”Vi
prioriterar golf för nöjes skull”, ”Vi prioriterar pensionärerna”, ”Vi
prioriterar de yrkesverksamma” eller ”Vi prioriterar snabbt spel utan
vagnar” (Jfr tidningsannonser i USA där man t ex se texter som ”Walking
allowed”. Det är ju oerhört långt från det ”svenska” systemet med ”Golfbil
endast mot uppvisat läkareintyg”). Olika spelrättsformat kanske per viss
veckodag, vissa tider eller vissa årstider kan vara andra
selekteringskriterier.
En klubb för mig och kanske för dig?
Vilken form av klubb är nu bäst på att tillvarata specifika intressen?
Det är nog en sk ”million dollar question”. Personligen tror jag att
eftersom utbudet av medlemsplatser på marknaden tenderar till att få en
överkapacitet, så kommer det att ske en självsanering. Om inte de olika
klubbarna förändras efter efterfrågan i olika riktningar kommer kunderna
att fly till något annat. I det sammanhanget har PF klubbarna en stor
fördel i att de kan ställa om med en mycket kortare bromssträcka än KM
klubbar. Ett antal KM klubbar kommer att tvingas att modifiera sina
medlemsvillkor på olika sätt och kanske släppa in Pay & Play kunder
under vissa tider, andra kommer att gå i konkurs, köpas upp och förvandlas
till PF eller renodlade Pay & Play arenor, och vi kommer kanske på
sikt även att hitta ett antal svenska kommunal/region/statligt ägda
anläggningar, som är till för att ge allmänheten de rekreationsmöjligheter
som den efterfrågar. En tanke som bör kunna utvecklas är att om en KM
klubb tvingas i konkurs så går kommunen/regionen eller staten in och tar
över verksamheten för att tillvarata de gjorda kapitalinvesteringarna. En
nöjd kund är en trogen kund gäller även i det här sammanhanget.
En annan utveckling kan bli att erbjuda marknaden specialiserade
anläggningar som har olika prioriteringar för att locka likasinnade. Ju
fler anläggningar i närområdet desto fler möjligheter till specialisering
finns det ju. Anläggningar med t ex 2 x 9 hål med en klubb per 9 håls
slinga eller en klubb på 9 hål och en Pay & Play på 9 hål kan vara
möjliga lösningar. F n är en fullängdsbana på 12 hål, under namnet Oxie GK
vid Yttre Ringvägen i Malmö, på väg att byggas.
Specialiserade företag på medlemsadministration som effektivt kan
hantera flera klubbar i olika former kan skapa stordriftsfördelar inom den
”dyra” klubbadministrationen. Maskinstationer som tillhandahåller
specialmaskiner för banskötsel och företag som har specialiserat sig på
att hyra ut banarbetare är andra exempel på samordningseffekter.
När det gäller att välja klubb finns redan en mängd alternativ redan på
gång. Använd gärna bilagan som vägledning, och gör ditt val!
Lycka till i den nya (eller gamla) klubben!
Johan Lindeberg
Ljunghusens GK
Malmö Burlöv
GK
Till bilagan
|
